Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I rampljus. Andra serien svenska teaterporträtt. Af Georg Nordensvan. Med 12 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elegante, bildade och bereste skräddargesällen, som
var utlärd i Hamburg och var ämne till en verldsman.
Bergströms humor är mera spetsig och han
spelar hellre en klipsk skämtare med hufvud på skaft än
han spelar det trygga godmodet. Om han varit född
i Danmark, hade han kanske i den dag som är haft
Holbergs Henrikar bland sina roller. Nu är han född
i Sverige och har ingen nationel repertoar — om man
ej får räkna dit Dardanell, Knäcksäll och Sjövall.
I snart sagdt hela den komiska repertoar, som
erbjudits stockholmarne på det sista fjerdedels seklet,
har Bergström varit med. I sin ungdom spelade han
bokhållare, sprätt eller gesäll i Frans Hedbergs, Hodells
och Ullers lustspel. Så hoppade han liksom andra in
i Offenbachiaden och derifrån in i den svans af allt
tarfligare operetter, som följde det andra kejsardömets
spirituelt parodiska i spåren. Så tillbaka till farsen,
från det borgerliga folklustspelets unga söndagssprättar
till den tyska farsens pappor och svärfäder. Någon
gång en afstickare till pariserkomedien och ibland en
svensk svärfar till omvexling med de tyska.
Godmodiga gubbar oftast men gubbar som kunna
ha en räf bakom örat — gubbar som till och med
kunna ha känsla i bröstet, så sann och innerlig känsla,
som en tysk Possefabrikör i sina bättre stunder kan
förläna en farsfigur. Den hederlige småstadsdoktorn
Crusius i »Storstadsluft» är en dylik farsfarbror, som,
framstäld af herr Bergström, adlas genom den fond
af hjerta, han förlänar gubben.
»Visst var Bergström rolig, men han var sig lik»,
händer det stockholmaren säger, när han från »Söder»
åker ner i hissen. »Man kan hans knep.»
Ja, jag vill fråga, hvems knep teaterhabituen inte
hinner lära sig under tidernas lopp? Vet inte den
erfarne stockholmaren, på hvilken teater han än går,
hur hans gamla gunstlingar skola spela sina roller?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
