- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
132

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om man icke till äfventyrs vill häckla? Och jag vill
icke häckla. Det gick med mig som det väl går med
de flesta, som första gången besöka det mångbesjungna
landet. Man kommer dit med sinnet uppfyldt af alla
dessa lofsånger, med öfverspända förväntningar, med
en på förhand uppgjord, från skilda håll
sammanplockad bild, i hvilken man söker passa in
verkligheten. Men så låter sig verkligheten icke inpassas, —
det är som om den greps af motsägelseanda, som om
den fann ett elakt nöje i att vända frånsidan till,
blotta sina brister, skryta med sina svagheter. Och
man står der uppfyld af missräkning och vet icke,
hvilkendera som hade orätt, det uppgjorda idealet eller
verkligheten. Tills man en vacker dag fattas af en
aning om att det var man sjelf som hade orätt; tills
man lyckats kasta af sig den tunga bördan af osmälta
lärdomar och lätt och glad känner sig gå på sin egen
lilla upptäcktsresa. Och se, då vänder Italien åter
den rätta sidan till och ler sitt ljusaste, vänligaste
leende. Då för den en tillbaka genom tiderna och
visar sina bevarade skatter, förklarar sjelf, kastar sjelf
ljus öfver det som var dunkelt, sammanbinder det
som var splittradt. Och då tar man nog upp ett och
annat af hvad man i sin missräkning kastade ifrån
sig, ty då har man fått den rätta blicken på det och
lyckats göra det till sitt eget. Och då man är trött
på att vandra in i det förflutna, sätter man sig och
hvilar i nutiden, som grönskar i en ständig sommar
omkring en, och skjuter skott och sätter blom, äfven
der marken synes sjuk.

Nej, jag vill icke häckla. Dertill är jag för
tacksam mot Italien, tacksam som man är mot allt, som
fört en utom ens trånga sjelf och lärt en återfinna
det på ett vidare område. Jag vill icke heller
lof-sjunga. Jag vill skrifva den text, som jag tycker vara
den bästa, den som söker förklara, karakterisera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free