- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
139

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och äfven der ruinerna lemnats i oinkräktad fred
och fritt få breda sig i sina väldiga dimensioner, är
intrycket — för mig åtminstone — det samma. På
Palatinen, på Forum — ja till och med i Colosseum.
Ty dessa ruiner tala till mig blott genom sin storlek,
icke genom sin storhet. Det är som om de ville
påtvinga mig en beundran, som jag icke af egen drift
och med fri vilja kan gifva dem. Det är något kallt,
nästan torrt, i alla de gamla romerska minnesmärkena,
och derför lemnas åskådaren i de flesta fall oberörd,
äfven om han i begynnelsen häpnar.

Men Roma har icke endast minnesmärken från
den tid då det var den suveräna verldsstaden — snart
sagdt alla tider äro der representerade — om det ock
är de förstnämda, som locka främlingen och gifva
staden dess grundkarakter. Roma byggdes icke på en
dag, heter det, — det är årtusenden som byggt på det.
Man har här ett verldshistoriens åskådningsmaterial,
som är hårdt när outtömligt rikt, om det också
merendels är importeradt, blott i några enstaka fall vuxet
upp ur Sjelfva den romerska jorden.

I Vatikanens ändlösa salar kan man göra en
vandring genom den grekiska marmorverlden — den
kroppsliga skönhetens förlofvade land — de
underbara resterna af en kultur, med hvilken icke längre
något band synes förena oss, — i Peterskyrkan kunna
vi ännu se symbolen af en stormaktsdröm, som ville
gifva all jordens folk plats att knäböja på sitt
marmorgolf och öfver dem spänna ett hvalf, som skulle härma
himlahvalfvet, man kan fröjda sig åt några af
renässansens mästerverk, och — tyvärr — drunkna i
barockens skrytsamma smaklöshet. Man kan till sist
blanda sig i det kosmopolitiska virrvarr, som nu rör
sig sida om sida med den italienska sorglösheten, man
kan hvila sitt sinne i de romerska parkerna med den
allvarliga, storslagna karakteren, — och vill man hvila

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:05:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free