- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
146

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är ingenting ovanligt. Men att bli det med ett
diktar-rykte — jag vill icke tala om hjerta...!

Nå, ja! Jag hade tidigare samlat resterna af
min diktarstolthet, klädt mig i frack och gjort
cere-moniela afskedsbesök hos mina gynnare och vänner.
Hos de förra var min hustru med. Det var
formfull-ändadt, höfligt, kanske gentlemansmessigt. Jag har
alltid haft den fåfängan att spela eller vara
gentleman, och det har hämnat sig. Ty jag hade icke råd
nog, icke talang nog, kanske icke heller intelligens.
Jag blef en brottsling — ytligt taget — och så taga
ju alla det helst.

När jag allvarligt och nästan rörd som slut på
besöken tryckte mina vänners händer till afsked,
frågade de alla:

»Hvad skall det betyda? Hvart skall du fara?»

»Ingenstans. Jag har bara måst ansöka om en
censorsplats, och jag tänker det nu är temligen slut
med vårt umgänge».

Det fans ingen, som tog mina ord för allvar.
Den frisinnade publicisten och författaren
pressombudsman — omöjligt! Alla visste nog att literaturen
i Finland föder sin utöfvare illa, men ingen visste
eller ville veta att det fins något som heter sångailön.
Den gamla fabeln om syrsan och myran föll dem ej
in. Men jag kände den, jag, — jag hade sjungit bort
min skördetid — och nu kom hösten!

En af mina vänner, som tyckte om att smickra,
sade storskrattande:

»Det var genialt! Ett utmärkt exempel på huru
vi sörja för våra diktare!»

Derpå räckte han mig handen till farväl.

Dagen efter mina afskedsbesök fans min ansökan
som notis i tidningarna och om ett par veckor hade
jag fått platsen. Icke utan förödmjukelser. Men det
var förödmjukelser, som jag led lättare, emedan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:05:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free