- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
151

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på min graf, ingen deltog i liktåget, och ingen önskade
att fosterjörden skulle hvila lätt på mitt stoft!

Det enda af mig, som ännu lefver, är mina
arbeten. Vid tiden för min dekadens fingo de
plötsligen ökadt lif. Förläggarne spekulerade i min
sorgliga ryktbarhet, jag såg mitt porträtt i
bokhandelsfönstren, och teatrarna togo upp mina längesedan
nedlagda stycken. Af dem ha två hållit sig uppe ända
tills i dag. Jag är populärare än någonsin, ty jag
är död.

Hemma, d. v. s. i min graf, har jag det godt.
Jag har aldrig varit van vid öfverflöd, aldrig vid
regelbundna inkomster, derför är det mig ett sällsamt
nöje att kunna beräkna morgondagen och möta den
med sedlar i plånboken. Det ringa mekaniska arbetet
bekommer mig väl, sedan jag slutat tänka på hämd.
Mina bittra tankar lägga sig sakta till ro, den ena
efter den andra, jag vänjer mig vid att vara lefvande
begrafven och börjar finna mig i att spela ödets narr
i stället för dess hjelteroll. Lifvet försvinner mer och
mer för mig, min intelligens är jemt så mycket vaken,
som den det måste, men min hustru har i går köpt
sig en ny vinterkostym och jag den första pels jag
bär i lifvet. Barnen bli allt friskare och frodigare,
och jag har råd att sätta den äldsta pojken i stadens
förnämsta skola från och med nästa år.

När jag lugnt tänker öfver mitt lif, resignerar
jag. Det är ju på sätt och vis bättre att dö sålunda
lefvande och långsamt under en älskad makas och
barns välsignelser, än att plötsligt sluta på ett dårhus
under deras rop på bröd och vännernas förbannelser
för den borgen de iklädt sig.

Det är endast när jag kommer i direkt beröring
med mitt lefvande jag, som jag ser hela tillvaron hånle
mig midt upp i ansigtet. Hvad skulle jag på teatern
att göra? Min plats är grafven — hemmet. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free