- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
155

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En värnpligtig. Skiss af Richard Melander. Med vignett af A. Sjöberg samt sex illustrationer efter ögonblicksfotografier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera, som tillhör det inre maskineriet i militärtjenstens
på samma gång så rediga och invecklade urverk.

Det var nu en sådan öfningstimme, bortom
hvilken de doftande ärtkittlarna och andra läckerheter i
ångköket vinkade.

Ola tog sig icke mycket ut, der han stod bland
kamraterna i halftroppen i sina nedsölade blårandiner —
dagen var så het att truppen fått anlägga linnekläder —
och stirrade på korpralen, som passerade förbi
afdel-ningen fram och åter med en furstes eller en
tamburmajors gång, förevisande enligt reglementets
andemening och fordringar huru en soldat helsar/
Bevä-ringsmannen var nemligen liten, lågaxlad, långarmad
och dertill icke så obetydligt kobent. Och hans öppna
ljusblå blick gaf inga större löften om liflighet i
tankegången.

Korpralen hade nu förevisat helsningen tillräckligt
och slappnade sjelf af till en vanlig dödligs hållning
och utseende för att låta sin halftropp, man efter man,
defilera förbi under försök att göra efter.

Ola kände någonting af examenskänsla krypa
utefter ryggen och han stod nu långt i förväg, innan
hans tur var kommen, och experimenterade med att
forma sin hand efter det skönhetsideal, som korpralens
kraftiga näfve framstält. Han tittade på sina af
arbetet med hackan ohjelpligt krökta fingrar, vände
handen utåt och inåt, der han höll den vid byxsömmen,
och förde den på försök upp till mössan . . . Asch!
han hade ju helsat hundratals gånger under sin
tjenst-göringstid, så den konsten måtte han väl kunna! Hans
mod kom åter, kände han, men icke blodet på
kinderna.

»Ola!» sade korpralen kort och befallande.

Beväringsmannen stod vid ena ändpunkten af
den korta bana, som ledde förbi korpralen. Som han
började marschen mot det tänkta målet, föll half-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1893/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free