- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
158

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick bredvid kamraten, kobent och oansenlig till sitt
yttre men uppfyld af varmt nit för tjensten. Att han
efter hand samlade på sig uppmärksamheten från
bortåt ett par hundra man, det störde icke hans filosofi,
som var den enkla: att göra allt som befaldes och
dertill göra det så bra som möjligt.

När musiken snart nog utanför lägret började
blåsa förgaddring som signal för vakternas
uppställning, förlorade han sin långsamma takt och föll in i
»vanlig marsch». Musiken var hans förtjusning,
såsom i allmänhet allmogens, och när tapto gick om
kvällarna, var Ola helt enkelt icke igenkänlig, så
hoppade och krumbugtade han framför de blåsande.

Så stäldes vaktkontingenten upp, marscherade ut
på uppställningslinien framför lägret, ordnades och
mottogs af officern, som skulle förrätta vaktombytet.
Ola hade fått göra »på stället hvila» och bara stod
och beundrade det ståtliga derutanför. Han hade
ännu icke sjelf varit på vakt, fastän alla kamraterna
i kompaniet varit det någon gång, antingen under
detta mötet eller fjolårets. Anledningen härtill kände
han icke, och han reflekterade dessutom i allmänhet
endast öfver tingens verkan, icke öfver deras orsak.

Det var så ståtligt, när musiken föll in och nya
vakten satte sig i marsch. Ola hade aldrig hört det
stycket förr. Det var »Björneborgarnes marsch», och
han anade icke att svenskt krigsfolk gått efter de
tonerna med fasta steg och lugna ansigten mot döden
enligt Olas enkla filosofi — att göra hvad som
befaldes.

Han höll på att rent af tappa ögonen, så stirrade
han, då Sjelfva vaktombytet försiggick, och hans kamrat,
som nyss kommenderat honom, fick ge honom en
ordentlig törn i ryggen, innan han hörde löjtnantens
upprepade fråga:

»Har du varit på vakt någon gång, Ola?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free