- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
160

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En värnpligtig. Skiss af Richard Melander. Med vignett af A. Sjöberg samt sex illustrationer efter ögonblicksfotografier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rundt omkring sig och åt sig så mätt så han fick
lossa på byxspännet i ryggen — och om några
timmar skulle han få komma hit igen och äta gröt så
det hettade om kinderna. Och en sergeant gick af
och an mellan matborden för att se till att hvar och
en fick sin rätt, och ett stycke derifrån på gräsvallen
gick en officer med händerna på ryggen och hade
befäl öfver alla kompaniernas sergeanter. Ack, om
mor hade kunnat komma och se sin Ola med
ärtskålen under näsan! Djäckeln annacka — kronans
karl!

Beväringskompaniet hade skjutöfning. Der, nere
vid skjutbanan, gick det strängt till. Karlarne fingo
icke lägga sig ner, medan de väntade på sin tur att
komma fram, och det var förbjudet att prata eller
skratta högt. De skarpa smällarne från gevären
verkade nervretande, och krutröken med oset af brändt
fett blef i längden obehaglig. Befälet var litet argsint,
det märkte Ola nog, och det var inte värdt att söla,
när man fått någon tillsägelse.

Ola hade flerfaldiga gånger under de förberedande
målskjutningsöfningarna i kompanigatan fått
undervisning i huru han skulle sigta, hålla geväret, plira med
ena ögat och blunda med det andra o. s. v. Nu var
det förbjudet vid målskjutningen att »stå och peka»
med geväret, och Olas för-öfning på egen hand
inskränkte sig derför till ögonens skötande. Han gick
litet afsides, tog märke på en trästubbe, som såg ut
ungefär som hans eget hufvud, efter hvad han kunde
tänka sig, och så plirade han både med högra ögat
och med venstra. For högra ögat såg skuggan ut
som en dimfläck, men när han tittade med det
andra, kunde han se stickorna och till och med myror
i målet. Efter vanan höll han sig till faktum, lem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1893/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free