- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
163

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den oefterhärmliga min, han härigenom skapade, var
icke så mycket ett uttryck för hans bemödande att få
möjligast skarpa sigte som fastmer för hans
obetvingliga motvilja för Sjelfva smällen.

»Det lär nog ta’», sade någon half högt. Och
dermed var damluckan undanryckt. Ett oemotståndligt
fnissande, som disciplinen hittills hållit inom brädd,
for elektriskt från man till man, men Ola var van
vid sådant och svängde ännu en stund med geväret

— och så slöt han ögonen och ryckte till med
pekfingret — och hade så när fallit i famnen på
korpralen, som stod tillreds snedt bakom honom.

»Hvilket öga glodde du med?» frågade
korpralen tyst.

»Mest med det venstra», hviskade Ola tillbaka.

»Ett skott till», sade korpralen.

»Var det båmm månntro?» hviskade Ola
aningsfullt.

»Skjut!» sade korpralen och höll sin mössa för
beväringsmannens venstra öga.

Ola släppte i väg det andra skottet efter samma
tillredelser.

Generalen lutade sig ned mot kaptenen, som
förde befälet vid skjutningen, och frågade något. Och
kaptenen svarade något, hvartill generalen nickade
hemligt förstånd.

Så blåstes en signal och markörerna kommo fram.
Alla stirrade på Olas tafla.

»Annacka det — det blef två båmmar!» sade
Ola betänksamt, då han uppfattat markörens tecken
med visaren.

En annan kom fram, och Ola gick afsides för att
fortsätta sin ögonöfning mot trästubben. Det retade
honom att generalen varit vittne till hans otur, ty han
skulle kanske tala om det, när han komme hem.
»Men», menade Ola, »antingen ska’ man träffa eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free