- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
167

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig. De voro trötta och en smula ömfotade efter allt
marscherandet och somnade snart, sedan de pratat
litet och härmat någon af befälet. Ola låg vaken och
hörde på de många olika sågande ljuden. Månen
sken in genom den stora luftgluggen i taket, och den
ljusa fläcken kröp långsamt nedåt utefter sparrarne.
Ola låg och lyssnade. Hans öra var nu så vandt vid
snarkningarna att det kunde uppfatta äfven andra,
svagare ljud och han urskilde tydligt syrsornas
rastlösa hvisslande läte och då och då ängsknarrens
välkända »knirr-knirr». Och så funderade han hit och
dit så vidt hans tanke kunde flaxa — och det var inte
långt. Torpet, det var för honom ena sidan af lifvet,
krigstjensten den andra. Mera kände han egentligen
icke till. Nu tog hans tanke ett ordentligt tag med
vingarna — så ordentligt att den damp ned utan att
sedermera nånsin komma så högt igen. Ola hade i
månskensfläcken på väggen tyckt sig läsa en fråga i
stora bokstäfver: » Ville du inte bra gerna bli soldat, Ola ?»

Men i detsamma tyckte han att hela det stora
rummet surrade som en bikupa af snarkningar. Och
hvarje snarkning hade sitt svar till frågan på väggen

— du bli soldat — som inte kan excera — inte helsa —
inte skjuta annat än båmmar — inte gå i takt —

— inte göra ordentliga helomvändningar — du bli
soldat — ha ha ha — och hvad det skulle gå fint
för käringen att bryta sten, när du låg på mötena
hvart år — och så hon skulle hugga ved och så och
kupa potatis och sätta opp gärdsgård — jo jo men–

Ola såg inte längre på den ljusa fläcken, som
dessutom allt hvad den hann kröp in i skugga och
försvann. Och när den snart nog alldeles slocknat, hade
äfven Olas gyllene dröm gått upp i verklighetens kalla
skuggor — och så drog han filten upp till näsan och
stämde strax derpå in i den allmänna konserten.

* *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free