- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
190

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Patriarkerna», det var hela stadens vördnadsfulla
smeknamn på den gamle prosten Florelius och hans
maka. Ingen visste, hvem som hittat på det, men
alla begagnade det och tyckte, att det passade så
för-innerligt bra. Det fans kanske en och annan i den
lilla staden, som ej så noga visste, hvad en patriark
egentligen var, men så mycket var säkert, att en
patriark var en mycket gammal person med snöhvitt
hår, och i det afseendet kunde prosten och
prostinnan motsvara till och med mycket stora anspråk, ty
att vara hvithåriga, det var just deras specialitet och
hade så varit, så långt åtminstone det yngre slägtet
kunde minnas tillbaka.

Prosten Florelius hade för öfrigt icke något
sär-skildt vördnadsbjudande yttre; han var liten och
smalaxlad, trind, gulhvit och glattpolerad öfverallt som en
edamerost, ansigtet var skägglöst och utan ögonbryn
liksom utan en enda rynka, trots de fylda åttio åren,
och då de små ljusblå ögonen blinkade långsamt och
tittade fram öfver de runda, ungdomligt rosiga
kinderna på sitt naivt godmodiga sätt, såg han alldeles
ut som ett litet snällt, omornadt barn. Men håret!
A, ett sådant hår han hade! Hvitt som nyfallen snö,
tjockt som en man och glänsande som silfver benade
det sig midt i pannan och flöt, krusadt i små
naturliga lockar, som en skummande hvit kaskad ner öfver
axlarna och ett godt stycke öfver ryggen. Det var
ett Skaparens mästerstycke och föremål för allmän
beundran, ej minst af egaren sjelf. Han hade alltid
skött det med den yttersta omsorg, och nu, sedan
han var gammal och orkeslös, var det hans enda
dotter Emilia, som fått det förtroendeuppdraget att kamma
det hvarje morgon med tre slags olika, gammaldags
messingskammar, som sedan lades in i sina respektive
skinnfodral och låstes in i chiffoniern. Hela
proceduren tog en dryg timme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free