- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
191

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men prostinnan kammade sig sjelf. Hon
brukade förklara med all den skärpa i tonen, som kunde
finnas hos en så god och menlös varelse, att så länge
hon orkade hålla sitt hufvud uppe, skulle hon ej släppa
främmande händer i sitt hår. Ej ens dotterns.
Kanske var det till en del derför att de vackra, hvita
hårslingorna, som liknade nytvättadt bomullsgarn,
började bli litet glesa och kräfde en ytterst konstmessig
och öm behandling för att kunna förmås att täcka
de väldiga valkar af flätadt tagel, som prostinnan ännu
bar vid öronen enligt modet på femtiotalet, då hon
varit i blomman af sin ungdom, och som gjorde henne
lik ett gammalt familjeporträtt, der hon satt från
morgon till kväll liksom på parad i kabinettsfönstret med
en balsaminkruka på hvardera sidan om sig och
tittade i reflexionsspegeln, fastän hon sällan såg annat
än den folktomma gatans kullerstenar. Men hände
det, att någon gick förbi, bekant eller obekant, fick
hon sig alltid en vördnadsfull helsning, som hon
besvarade med ceremoniöst behag, och prosten, som
satt och rökte pipa på sin vanliga plats i skinnsoffan
inne i sitt rum, hvarifrån han hade utsigt till sin
hustrus fönstersmyg, frågade då alltid i barnsligt nyfiken
ton:

»Hvem var det, lilla Beate-Sophie ?»

Och han kunde då få till svar:

»Kära Florelius, det kan jag inte säga bestämdt.
Antingen var det borgmästarinnan eller rådman
Löf-gren .. . mina ögon ä’ så klena i dag.»

De voro temligen afsigkomna, de begge gamla;
både kropps- och själsförmögenheter började mattas.
Men alla, som omgåfvo dem, i främsta rummet deras
dotter Emilia, gjorde hvad de kunde, för att de ej
skulle märka det; också kände de sig innerligt belåtna
med sig Sjelfva, hvarandra och hela verlden. Det var
en lycklig ålderdom, inlindad i bomull, ömt skyddad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free