- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
194

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade de på vänners uppmaning lärt sig andra och
försökt med dem i någon tid, men det slutade alltid
med att de återvände till sin kära aftonstjerna.
Prosten förklarade, att det var den sinnrikaste och
intressantaste af alla verldens patiencer, och att
svenska akademien hade oförsvarligt försummat sig,, då
den ej gifvit sitt stora pris för snille och smak till
den, som inventerat den; hvarje gång hennes man
sade detta, smålog prostinnan blygt som en ung flicka
och blef litet röd på kinden.

I början hade de ständigt användt samma
kortlekar; det var, som om de inbillade sig, att patiencen
ej skulle gå ut, om de bytte bort sina gamla
trotje-nare mot nya. Slutligen blefvo dock korten i följd
af träget begagnande så solkiga och nötta, att man
knappast kunde skilja det ena från det andra. Med
en resignerad suck måste då prosten bekväma sig till
att öppna sin chiffonnier och ta fram ett af de många
nya, obrutna spel — presenter af Emilia eller vänner
i staden — som legat der och väntat i åratal på att
få aflösa invaliderna. Men den kvällen voro
patriarkerna ej riktigt vid humör, och mycket riktigt!
afton-stjernan ville ej gå ut en enda gång. Det var nu
ingenting ovanligt i och för sig, ty aftonstjernan var
mycket krånglig, men i kväll gjorde det de gamla
nästan litet retliga, och de sofvo ganska illa om natten.
Morgonen derpå efterskickades doktorn för att
ordinera något rogifvande medel, så att ej nästa natt
skulle bli lika svår. Han hade ej tid att komma
genast; då han ändtligen infann sig i skymningen,
öf-verraskade han prosten med att stå vid sin kommod
med ett af sin hustrus förkläden om lifvet, sysselsatt
med att tvätta de gamla korten så försigtigt han kunde,
så att de skulle kunna användas ännu en tid. Då
doktorn gått, dukades patiencebordet med de gamla
korten, och den natten sofvo patriarkerna som snälla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free