- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
195

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barn, utan att ens ha skickat efter sömndropparne
från apoteket.

Det var för öfrigt ett märkligt faktum,* att
patien-cen, på samma gång den var det gamla parets
käraste förströelse, tillika var det enda, som var i stånd
att framkalla någonting liknande en tvist mellan dem.
Spänningen satte deras gamla tröga blod i lifligare
rörelse, om den ene gjorde ett drag, som satte den
lyckliga utgången i fara, glimtade det till i den andres
ögon, och Emilia, som satt ett litet stycke ifrån dem
med sitt arbete, kunde ej låta bli att dra på munnen,
då hon ibland kunde bli vittne till följande
replikskifte :

»Tian på åttan ... hvar har du dina ögon i kväll,
lilla Beate-Sofie? — Kära Florelius, hur kan man vara
så tanklös, ser du inte damen? Hon ligger ju midt
för näsan. — Ja, kunde jag inte tro det, naturligtvis
skulle du ta opp ur den högen, som var minst
fördelaktig! Går den här patiencen ut, så är det
åtminstone inte din förtjenst! — Jag undrar just, hvem
det var som fuskade bort tre särskilda omgångar i
går kväll, jag... om det inte var vördig prosten sjelf.

— Beate-Sofie, du försummar dina chancer
oupphörligt ... du lägger patience som en tossa!»

Det sista skreks fram högt upp i falsetten och
föranledde den kränkta makan att resa sig från
bordet med en min af sårad värdighet och förklara, att
det skulle blåsa många väder, innan hon åter lade ut
korten tillsammans med en sådan ... en sådan
gro-bian. Hvilket icke hindrade, att tossan och
grobia-nen följande kväll i den största sämja sutto på sin
vanliga plats och lutade sina snöhvita patriarkhufvud
tillsammans öfver den krångliga aftonstjernan. —

Mellan dessa begge gamla barn hade Emilias
hela lif förflutit. Hennes föräldrar hade gift sig sent
och redan varit litet gråa i kufvudet, då hon kom till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free