Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde budet. Berättelse af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlden, och då hon som sexton års ungmö lemnadé
pensionen och började uteslutande egna sig åt
hem-lifvet i den gammalmodiga, tysta, potpourridoftande
prestgården, voro hennes far och mor redan ett godt
stycke innanför ålderdomens gräns. De började
bereda sig på att afsluta sitt lifsarbete; prosten hade
redan tagit vice pastor, och prostinnan, som aldrig
hört till de verksamma husmödrarna, lassade med
välbehag ifrån sig hushållspligtema på sin unga
dotter, som ej begärde bättre än att få vara nyttig för
sina kära. Från den stunden Emilia sade farväl till
skolan, var det också slut med hennes ungdom. Det
dåsiga lifvet der hemma i pastorsbostället drog henne
ner i sin trögt framglidande flod och gungade henne
sakta och varligt framåt på knappast märkbara vågor.
Föräldrarne började antaga sina metodiska vanor, och
hon tvingades att följa med. Hennes sysselsättningar
aflöste hvarandra med en söfvande regelmessighet, och
då de slutat för dagen och de gamla gått till hvila
på slaget nio, och hon gick upp på sin lilla kammare,
hade hon ingen annan förströelse der än att sätta sig
vid fönstret och se skyarne segla bort öfver
kyrko-gårdslindarnes tjocka, stängande mur. Det blef
enformigt i längden. Läsa ville hon nog, men de
böcker hennes föräldrar valde ut åt henne voro så
tråkiga, och några andra ville hon ej skaffa sig, ty det
var förbjudet. Hon satte sig i sin lilla gammalmodiga
och obekväma gungstol och föresatte sig att tänka.
Men hvad skulle hon tänka på? Det närvarande
lockade ej till några reflexioner; att tänka på det, var
som att sitta och lyssna på en pendels taktmessiga
knäppande. Framtiden låg som ett hvitt, oskrifvet
blad framför henne. Det enda mål hon hade för sina
tankar att kretsa omkring var det förflutna, den glada
skoltiden; men hon kunde också tröttna på att idisla
dess minnen om och om igen, och då hon kom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
