- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
197

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göra den reflexionen, att det aldrig, aldrig mer kunde
bli som då, att hon aldrig skulle kunna skämta och
skratta så hjertligt eller känna så lifligt eller hålla af
så entusiastiskt som under de flydda barnaåren, då
blef hon nedstämd, kände sig gråtfärdig och skyndade
sig att krypa ner i sin lilla säng och släcka ljuset.

Eller också, då hon satt der uppe om kvällarne
i sin ensamhet och ville tänka och plågades af, att
hon ingenting hade att tänka på, kunde det hända,
att en obehaglig fråga hastigt sköt upp för henne i
mörkret: kanske hon var dum, efter hennes hjerna
kändes så tom? och då erinrade hon sig hvad hon
en gång af misstag råkat få höra i skolan; en af
flickorna hade under en lofstund talat om för kamraterna
något, som hon hört sin pappa och mamma säga sins
emellan om prosten Florenius: »han är dum, hon är
ändå dummare, men hjertans beskedliga ä’ de begge
två». Om detta elaka yttrande var sant — men det
kunde det ju inte vara? — och hon bråddes på sina
föräldrar —?

Men så lugnade hon sig, då hon kom ihåg hvad
en af lärarinnorna i skolan yttrat om henne sjelf:
»Lilla Emilia Florenius har ett ovanligt godt förstånd,
det är skada, att det inte skall bli utveckladt.»

Utveckladt? Hvem skulle utveckla hennes
förstånd? Hennes föräldrar kanske? Ack, de voro gamla
nu och hade inte mycket intresse för annat än sig
Sjelfva. Och på egen hand kunde hon ju ej komma
någon vart, då hon hvarken fick läsa utvecklande
böcker eller hade tid och tillfälle att vara ute i verlden
och söka utvecklande sällskap. Hvad skulle det då
bli af henne?

Men dessa grubblerier fingo ingen fast rot i henne.
Den kvafva dåsigheten der nere i föräldrarnes rum
smittade. Det blef en vana hos henne att ständigt
glida fram som på filtsockor genom lifvet, bara lefva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free