- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
199

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men till sist kom det en, som såg det.

Emilia var då redan tjugusju år. Föräldrarne
närmade sig sjuttiotalet och började göra affär af sina
små krämpor, om de hade några. Egentligen voro
de begge två alldeles ovanligt friska, och under
doktor Bures reglementerade besök i prestgården hvarje
lördagsmorgon talades vanligen endast om hvad som
händt i staden under veckans lopp, på sin höjd om
dietfrågor. Men om det någon gång hände, att han
icke kom, blefvo de gamla vid dåligt lynne och
började genast känna efter, om de icke just den dagen
hade ondt här eller der. Dessa läkarebesök hade
blifvit en af kuggarne i deras lifs urverk, och de kunde
icke undvara dem. Så mycket mera förskräckta blefvo
de en dag, då doktor Bure meddelade dem, att han
tagit två månaders tjenstledighet för sommaren, för
att fara och bada bort sin reumatism vid Loka, och
att hans praktik under tiden skulle skötas af en ung
licentiat från Stockholm. Det blef stor sorg och
be-dröfvelse, men hvad var att göra? Doktor Bure
lofvade, att hans vikarie punktligt skulle infinna sig hvarje
lördagsmorgon och sköta om hans gamla kära vänner
lika omsorgsfullt som han någonsin sjelf kunnat göra,
men patriarkerna fingo ej lugn i sin själ, förr än de
tagit löfte att få telegrafera efter doktor Bure sjelf,
om de blefvo sjuka. Det kunde han tryggt lofva,
och så reste han.

Lyckligtvis befans den unge doktor Horner vara
en hygglig och ofantligt förtroendeingifvande ung man,
och han tycktes beträffande det gamla paret ha fått
noggranna instruktioner af den frånvarande
stadsläkaren, ty hans små ordinationer och hela sätt att
behandla dem gingo helt och hållet i den riktning de
voro vana vid. Han kom regelbundet och stannade
precis så länge som han såg, att hans besök
intresserade dem, var språksam och glad och berättade små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free