- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
200

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oskyldiga historier, just afpassade efter vederbörandes
fattningsgåfva och som derför gjorde mycken lycka.
Emilia hade alltid brukat vara inne under doktor
Bu-res besök. Första gången hans unge vikarie gjorde
visit i prestgården, ämnade hon draga sig tillbaka
genast efter presentationen, men prostinnan, som ej
tyckte om någon förändring i deras vanor, gaf henne
en vink att stanna kvar och intaga sin vanliga plats.
Den unga flickan var hädanefter alltid inne, då
doktor Horner kom, och han tvingade henne till och med
att deltaga i samtalet. I början var hon litet blyg,
men då hon snart fick en känsla af, att han alls icke
fann henne dum, som hon fruktade, blef hon mera
säker och kunde ibland till och med säga saker, som
förvånade henne sjelf. Ja, fans det någonting
inombords hos henne, så skulle den der unge doktorn
be-stämdt vara rätte mannen till att utveckla det, tänkte
hon, men då den tanken dök upp för henne, blef hon
röd som blod och måste skaffa sig en förevändning
att lemna rummet, hon visste icke hvarför.

Under sina besök hade han tagit sig till en
besynnerlig vana; om han också talade med de gamla,
lät han sin blick nästan hela tiden hvila på Emilias
behagliga gestalt, der hon satt vid fönsterbordet med
sitt arbete och med morgonsolen glittrande i sitt vackra,
ljusa hår. Hon hade naturligtvis märkt det, men det
plågade henne icke, snarare tvärtom. Denna blick
var så lugn och allvarlig, så fast och klar, att den
nästan kändes som någonting stödjande, tryggande;
om han tagit den ifrån henne, skulle hon bestämdt
ha känt sig betydligt mera bortkommen och tafatt än
hon nu gjorde. Och fastän hon visste, att han satt
och såg på henne hela tiden, var hon alls icke rädd
för att då och då se upp från arbetet och möta hans
ögon.

Doktor Horner bodde hos familjen Bure, som ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free