- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
201

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade följt med till Loka. Adéle Bure, husets äldsta
dotter, hade varit skolkamrat med Emilia och brukade
titta in till henne någon gång för att prata bort en
stund med den stackars flickan, som hade det så
ensamt och tyst tillsammans med de båda gamla och
sällan såg ett ungt ansigte. Första gången hon
hel-sade på i prestgården efter den nye doktorns ankomst,
var hon alldeles i extas öfver hans många älskvärda
egenskaper. De hade räknat ut, att de voro slägt på
långt håll och det hade genast gifvit deras bekantskap
en förtroligare pregel. Hon kallade honom redan
»John». Hon höll långa loftal öfver hans trefliga,
rättframma manér, hans manliga utseende, hans
humana sätt mot patienterna, hans vackra vana att
alltid försöka se det bästa hos alla menniskor. Om
Emilia ej vetat, att Adéle var hemligt förlofvad med
en kusin, skulle hon ha trott, att hon var kär i
doktorn.

»Det inte minst trefliga hos honom», sade hon
bland annat, »är att han är road af familjelif och
fruntimmerssällskap. Han vill gerna göra bekantskap
med ungdomen i staden, har han sagt. Derför ha
mamma och jag kommit öfverens om, att vi, fast det
är midt i sommaren, ska ha en ungdomsbjudning för
honom om lördag. Du kommer naturligtvis med, lilla
vän, det måste du lofva mig. Jag vet ju, att du inte
dansar, men det skall alls inte bli anlagdt på dans,
så att du behöfver inte få tråkigt. Du kommer, inte
sant? — Jaså, jag förstår, du måste ha lof af höga
vederbörande; nå, den saken åtar jag mig!»

Som en pil var hon inne i prostens rum, och
fastän hon kom midt upp i patiencen och hennes
begäran ju gick ut på någonting så helt och hållet
främmande för husets vanor som att Emilia skulle vara
borta ifrån de gamla en hel kväll, kom hon likväl
efter en kvarts debatt helt segerstrålande ut i salen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free