- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
202

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emilia: hon hade fått de gamlas jaord. Hon var
deras stora favorit, de hade aldrig kunnat neka henne
någonting.

»Nu skall John bli glad», sade hon, »då han får
höra, att du kommer med. Han intresserar sig mycket
för dig, och vet du, han säger, att du är den
vackraste flicka han hittills sett här i staden.»

Hon kastade en skälmaktig blick på Emilia för
att se efter, om hon rodnade; men besynnerligt nog
tycktes hon snarare ha blifvit litet blekare, och hon
var mycket underlig och talade nästan andfådt, då
hon följde sin väninna till tamburdörren.

Det var med stark hjertklappning Emilia på
lördagseftermiddagen begaf sig till Bures. Hon måste
stå stilla en lång stund i portgången, innan hon kunde
få mod att gå fram och visa sig för alla dessa unga
herrar och damer, hvilkas högljudda, muntra röster
hon hörde från gårdsplanen och trädgården.
Kaffe-drickningen var visst redan i gång under den stora
lönnen. Hade det inte varit löjligt, skulle hon ha
vändt om hem igen, men grannarne midt emot hade
säkert sett henne gå in genom porten. Nu hörde
hon steg på gatan, och för att ej bli öfverraskad
måste hon rusa blindt i faran. Adéle kom henne genast
till mötes och hennes vänlighet hjelpte henne ett godt
stycke öfver de första svårigheterna. I början var
hon föremål för en viss nyfiken undran från de
ungdomliga gästerna, af hvilka flera voro henne obekanta,
men snart började springlekarne, och då fick hon dra
sig undan med tant Bure till en trädgårdssoffa, sedan
hon först måst energiskt försvara sig mot Adéles och
doktor Horners uppmaningar att vara med och
kämpas om rummet; hon hade måst lofva sina föräldrar
att inte springa eller på annat sätt hetta upp sig;
sådant leder bara till förkylning och andra ledsamheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free