- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
203

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men då jag, som är läkare, säger att det bara
är helsosamt?» invände Horner ifrigt.

»Jag kan inte ändå; jag har lofvat mina föräldrar.»

»Men om jag springer bort till prestgården och
ber edra föräldrar upphäfva förbudet? Det skall vara
gjordt på fem minuter.»

Hon skakade på hufvudet och såg så olycklig
ut, att han lemnade henne i fred.

Der satt hon nu och såg på, huru de andra roade
sig, och kände sig så bortkommen och tafatt, som om
hon aldrig varit bland folk förr. Ju muntrare
skrattsalvorna klingade, desto stelare kände hon att hennes
min blef. Och det värsta, tyckte hon, var, att den
der doktorn skulle anse henne våpig, han som sjelf
tog del i de glada lekarne, yster och bullersam som
en pojke. Hvad skulle han tro om henne? Kanske
brydde han sig ej om att tro någonting alls, ty hela
kvällen såg han knappast åt henne. Han var den
vigaste och uthålligaste af alla, ständigt var han på
språng, tog häpnadsväckande skutt öfver rabatter och
gräsmattor med sina långa ben, svettig och röd i
an-sigtet och med ett spelande lif i de käcka, bruna
ögonen. Och alltid höll han tillsammans med den vackra
Ebba, Adéles yngre syster; i enkleken var det nästan
omöjligt för de andra att skilja dem åt.

Emilia virkade förtvifladt på sin mellanspets och
gaf så bakvända och enstafviga svar på doktorinnans
vänliga tilltal, att denna slutligen ledsnade på henne
och gick in för att styra i ordning till kvällsmaten.
Der satt hon nu ensam bakom bordet med
förfrisk-ningarna och kände sig alldeles malplacerad och
onyttig, femte hjulet under vagnen; det enda gagn hon
gjorde var under »bo för bise», då hon alltid hade
någon af flickorna gömd under sig, bakom sina
utbredda kjolar. Hon hade många gånger haft svårt
för att låta bli att brista i gråt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free