- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
205

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det kommer sig, men jag tycker, att ingenstädes borde
man kunna hvila ut så som hos er. Bara att se på
er är en hvila för sinnet.»

»Ni talar så besynnerligt.»

»Det händer mig ibland i skymningen. Då bli
menniskorna alltid uppriktigare, har ni inte märkt det?»

»Jag vet inte», sade hon, »jag känner menniskorna
så litet, jag lefver så ensam.»

»Men har ni inte märkt det på er sjelf? Då
det blir tyst omkring er och skuggorna komma
smygande öfver er så här en vacker sommarkväll och
gömma ert ansigte, så att ingen kan studera
vexlin-garna deri, har ni då inte känt ett behof att tala
öppet och förtroendefullt till en vän, slå upp hjertats
dörr och lufta ut der inne?»

Det blef tyst; månens mattgula halfklot höjde sig
öfver de orörliga trädkronorna, och ett försenadt
vinddrag, som gled hän öfver gräsmattorna, kom med en
stark doft af rosor.

»Ni är inte lycklig, fröken Emilia», fortfor han
efter en stund. »Ni bär på en tyst längtan — jag
vet inte efter hvad, det vet ni kanske inte sjelf.»

»Doktorn tror sig visst vara menniskokännare?»
sade hon med ett tvunget småleende och ett försök
att skämta bort den plågsamma förvirring, som
kommit öfver henne. »Jag är inte alls sjuk, doktor
Horner... mig behöfver ni inte känna på pulsen.»

»Nej, jag är visst ingen menniskokännare och
har aldrig sysslat med att försöka se tvärsigenom min
nästa, men jag har ju inte kunnat undgå att se, att
det ligger ett uttryck af halft omedveten melankoli i
edra ögon. Jag har frågat Adéle om er, men hon
säger, att hon inte har märkt något. Sedan har jag
funderat på egen hand... och jag har konstruerat
upp alltsammans för mig med tillhjelp af de små
iakttagelser jag gjort i ert hem. Det är onaturligt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free