- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
213

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig kantiga och tvära emot henne. Hon brydde sig
ej vidare om det — hon hade nu annat att tänka
på — men så fick hon en dag veta, hvad orsaken
var. Borgmästarinnan tog henne afsides och frågade
henne å egna och alla husets vänners vägnar — ja,
hon kunde nästan säga å hela stadens — om det
verkligen var Emilias mening att för sitt eget nöjes
skull åsidosätta sina pligter mot sina gamla föräldrar,
som stodo på grafvens brädd. Hennes beslut att resa
till badorten hade väckt en smärtsam förvåning inom
hela samhället. Hon hade varit klen i våras, ja, det
var ett faktum, men nu var hon ju alldeles frisk, det
syntes nog på hennes skära hy och hennes ifver och
uthållighet, så snart det gälde hennes
toalettangelägenheter. Hade Emilia betänkt, hvad det ville säga att
öfverlemna de gamla i främmande händer? En
sådan rubbning i alla deras vanor kunde bli till
oberäknelig skada för deras helsa, ja, kanske skulle det
lägga dem i en förtidig graf. Och detta var inte
någonting, som borgmästarinnan hade tagit af sig sjelf,
nej, de stackars gamla vännerna der inne hade tagit
sig mycket hårdt af den sjelfviskhet Emilia lagt i
dagen; de kunde knappast sofva om nätterna af
grämelse öfver hennes kärlekslöshet- och af oro för den
öfvergifna belägenhet, hvari hon ämnade lemna dem.
Det hade de nyss sagt, Emilia kunde ju fråga dem
Sjelfva, om det inte var sant.

Det beslöt den unga flickan också genast att göra.
Hon gick direkt in till föräldrarne, medan
borgmästarinnan smög sig ut på tå genom tamburen och stängde
dörren ljudlöst efter sig; och nu fick hon besked.
Prosten blef mycket förlägen och vaggade sitt hvita
hufvud af och an, som om han ej visste hvar han
skulle göra af det, men prostinnan tog till ordet med
sina vattenblå ögon oafvändt riktade på mannen.

Ja, det var verkligen sant, det hade gjort dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free