- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
215

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller par funne, att de omöjligen kunde nöja sig med
sin vårdarinna, hade de ju bara att skrifva eller
telegrafera till Lysekil, så skulle Emilia genast komma.

»Allt det der är godt och väl», sade prostinnan, .
fortfarande med blicken på sin man, »men hvem skall
läsa högt för oss om förmiddagarne ? Du vet, att
Florenius inte tål höra hvilken röst som helst.»

Prosten, som hittills suttit alldeles tyst och endast
vaggat af och an, tog nu till ordet och sade förläget:

»Och hvem skall kamma mig om mornarne?
Inte kan jag låta det der främmande fruntimret göra
det... hon skulle inte kunna det för resten.»

Emilia stirrade på sin far, som om hon ej trott
sina öron, gjorde en åtbörd af hopplös trötthet och
gick ut ur rummet, utan att säga ett ord.

Under de följande dagame var hon tyst och blek,
men uppgaf ej förberedelserna till resan. Det var nu
endast några dagar kvar till den första juli, och ännu
voro hennes klädningar ej riktigt i ordning. Hon
hade mycket att syssla med uppe på sitt rum;
doktorns syster hade redan kommit för att hinna sätta
sig in i förhållandena på förhand, och derför
behöf-des Emilia ej så mycket der nere i köket. Men då
maten, som fröken Bure lagat, kom på bordet, åto
de begge gamla mycket litet af den, fastän den
smakade alldeles så som den alltid brukat; de petade
litet i den, sågo på hvarandra med bedröfvade miner
och lade sedan liksom på kommando knif och gaffel
ifrån sig med en suck.

Det såg ut, som om alla stadens damer stämt
möte hos patriarkerna dessa sista dagar i juni; det
var ett ständigt kommande och gående i deras
dörrar, och der Emilia satt och sydde uppe på sitt rum,
med feberaktigt glänsande ögon och ett uttryck af
spänd, förtviflad energi i sitt ansigte, kunde hon
alltid höra dämpade samtal af många röster der ner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free