Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde budet. Berättelse af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån. Hon undvek noga att träffa dessa främmande;
hon visste hvad de tänkte, hon visste hvad de skulle
ha sagt henne, och hon ville ej göra det svårare för
sig att utföra sitt beslut än det redan var.
Men om hennes beslut också stod fast, skar det
henne dock i hjertat att se föräldrarne. De riktade nu
nästan aldrig ett ord till henne, som icke var alldeles
oundgängligt. De sutto hela dagame inne i
förmaks-soffan, hand i hand och med blickarne stelt riktade
framför sig, utan att säga något. Prosten hade tagit
för vana att vagga af och an med sitt hvita hufvud
och blinka på ett högst melankoliskt och oroväckande
sätt, och prostinnan drog suckar så djupa och tunga,
att de läto nästan som stönanden. Vid bordet
vex-lades ej många ord. Prostinnan vände sig till
doktorns syster och talade om i betydelsefull ton, att
Florenius ej hade sofvit mer än två och en half timme
i natt; sjelf hade hon ej fått en blund i sina ögon
på flera nätter. Men när man inte äter med aptit,
så är det ju helt naturligt, att man ej heller skall
kunna sofva. De gamla hade på de sista dagame ej
velat höra läsas högt; de orkade inte, sade de. Till
och med patiencekorten fingo ligga orörda om
kväl-larne. Då Emilia ifrigt bad dem att ej försaka sitt
gamla kära nöje och försäkrade, att det skulle krya
upp dem, svarade prostinnan, att hvarken hon eller
Florenius voro i en sådan sinnesstämning, att de ville
roa sig.
Den sista juni på morgonen kom borgmästaren
och hade en längre konferens inom lyckta dörrar med
de gamla. Emilia hade knappast så mycken reda i
sitt utpinade och förvirrade hufvud, att hon orkade
undra på, hvad detta ovanliga besök hade att betyda.
Förmiddagen var huset som vanligt fullt af folk, som
tisslade och tasslade, och Emilia träffade ej sina
föräldrar. Men vid middagsbordet, der de begge gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
