Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Af Emil Svensén - Anne-Charlotte Leffler, hertiginna di Cajanello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tera sig ett tiotal år tillbaka i tiden — träder det
konstruerade och genomreflekterade i de motsatser,
som der bryta sig mot hvarandra, vida starkare fram
än de gjorde under den problemdiktningens gyllene
tid, då de tillkommo mera som inlägg i en debatt än
som direkta bilder ur lifvet.
Men dér fans hos henne under eller vid sidan
af förståndsmessigheten både känsla och hjerta, liksom
der utan all fråga fans en ovanlig förmåga att skildra
individen. Då till följd af motivets art problemet ej
var skildringens hufvudsak, så blef fru Lefflers konst
visserligen mindre sensationell men i dess ställe mera
äkta. Och det var det menskliga och djupt personliga
i hennes skaplynne, som på hennes sista tid fick ett
allt större utrymme i hennes författarskap på idéernas
bekostnad, om det också ej hann samla sig till ett
harmoniskt uttryck af den lifsåskådning, hon lefvat
sig till.
Den samtida svenska literaturen, som förut
nyligen bland sina förluster måst skrifva in namnen
Victoria Benediktson och Sonja Kovalevsky, har i fru
Leffler-Cajanello förlorat en af sina mest dugande
krafter bland de kvinliga författarne.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
