Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes folk och bruksfolket. Där uppe vid sjön hade
de det stenigt och fattigt med knappt en åkerlapp.
Här nere vid älfven var det ljust och löfgrönt och
slätt med stora åkrar. Här hade torpfolket i alla
tider lagt ner allt sitt arbete.
»Du skall ta arf», sjöng kitteln. »Du skall ta arf.»
Om vintern var det detsamma, fastän de inte
gingo här på dagsverke. Då fällde de träd, klöfvo ved
och byggde kolmilan. Och hit skulle kolen, hit skulle
allt, endast fattigdomen blef kvar hos torparfolket.
Allt skulle hit. Inte bara det människor kunde
befalla öfver. Hvart tog vattnet i Galgträsket vägen?
Vattnet gick till sjön och sjön blef till älfven, som
dref bruket. Men var inte då vattnet hennes och
hennes folks? Jo, det kunde hon inbilla sig!
»Du skall ta arf», sjöng kitteln. »Du skall ta arf.»
Hon fick lust att vräka kitteln i sjön. »Hvad
skall jag ärfva?» röt hon.
Så blef det en dag lugn i hennes själ.
»Det är mig så ödt», sade hon. »Det som skall
ske, det kan inte undgås.»
I detsamma gick en liten fet herre förbi
brygghusfönstret. Anna Maja från Galgträsket såg efter
honom förstenad, rent förstenad. Var det den
meningen?
Gårdsfolket började komma under fund med hvilka
tankar, där rörde sig hos tösen. Hoho, det var spådt
henne, att hon skulle bli brukspatronessa! Se nu kunde
man förstå hvarför brukspatronen måst gå ogift, tills
han nått upp emot de femtio.
Ledsamma historier för öfrigt, som gingo om
brukspatronen och hans frierier. Han försökte
allestädes och fick ja ingenstädes. Och detta fastän han
var rik och en snäll karl. Tjenarne skyllde allt på
gamla frun.
Visst var det, att hon höll honom kär, gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
