- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
16

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Goddag, gumman lilla», sade hon vänligt. »Är
det hon, som är hushållerskan. Hoppas, att hon skall
tjäna mig redligt...»

Gumman blef rak i ryggen och drog upp
hufvudet liksom en roffågel, då han ämnar hugga näbben
i någon. Unga frun tycktes förstå, att hon sagt något
galet och såg på sin man.

»Herre gud, Anne Marie, det är ju mor», utbrast
han, men kom så ihåg att här speltes komedi och
började storskratta.

»Ah», sade fru Anne Marie, »förlåt mig. Men
det var mig omöjligt att misstänka.»

»De sade så grodungarna, då de träffade far sin»,
ifyllde gumman buttert.

Då kunde den unga ej längre styra sig. Hon
började skratta. »Så lustigt», ropade hon till sin man,
»att jag kunde tro din mor var hushållerskan. Förlåt
mig, svärmor, men jag kan inte annat än tycka att
det är förfärligt lustigt.» Och hon skrattade
konvulsiviskt.

»Jag skall lära dig skratta du din...» Men
Dahlberg fick gumman under armen och ledde in
henne. Eljest hade hemligheten varit förlorad med ens.

Då de voro inne, sansade sig unga frun. Hon
torkade sig i ögonen och suckade, som man gör, då
man skrattat. Hon kastade en snabb blick på
tjänarna. Ingen af de gamla såg hon. Ah, det var
ingen, som stod ut här mer än ett år.

Dagen efter de nygiftas hemkomst skulle de ha
stort kalas på Dufnäs. På förmiddagen sprang
gumman omkring och ordnade för gästerna, men fru
Anne Marie låg på den stora salssoffan och hvilade
sig. Hon gjorde själf ingenting, och hon hade stor
omsorg om sin svärmor, som rent skulle slita ut sig.
»Kom och sitt ner en stund, soffan är stor nog»,
sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free