- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
18

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjänte här. Ni tiggde af mig och lät henne äta upp
det. Gå er väg strax!»

Unga frun föll in med skärande röst.

»Ut med er, ut med er bara. Nå bli vi af med
er.» Och då käringen höll på att maka sig ut genom
dörren, ryckte hon till sig ett stort, köttigt ben och
kastade det öfver hennes hufvud, så att det föll ned
i förstugan framför hennes fötter. Den tiggande böjde
sig raskt ned och stoppade benet i sin påse.

»Ska du kasta bort våra köttben», sade gamla
frun. »Och skall du bära dig så åt mot din egen ...»

Det steg upp något så förväntningsfullt, nästan
jublande i den ungas ansikte, att gumman tystnade i
förvåning. »Gå in med dig», sade hon, »och lägg dig
på en soffa och gör ingenting.»

Strax därpå mötte brukspatronen sin mor i
förstugan.

»Hon har visst blifvit högfärdsgalen, den där
Galgträsktösen», sade gumman.

»Tyst mor! Hon är ju sådan hon skall vara.»

»Hon är så led som ett troll», sade gumman.
»Men hon ska nog få sätta ner sina påsar.»

»Mor har tänkt ut det och mor får slita med
det. Inte går det an att tala om hvem hon är just
nu, då släkten kommer för att titta på henne.»

»Det kännes som om de droge ut tänder på mig»,
sade gamla frun. »Men jag skall låta bli att skrika,
så länge jag kan.»

Strax innan gästerna skulle komma, visste unga
frun, att alla skulle ha så brådt, att de ej kunde tänka
på henne. Då smög hon sig ned i brygghuset till
kopparkitteln. Se, om hon nu var tafatt längre. Hon
såg, att den blifvit dunkel och sotig under hennes
bortovaro och började skura den med aska och
sjösand. Och när den blänkte, som den skulle blänka,
bar hon upp den i stora byggningen och satte in den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free