- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
21

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Du är rasande, du bryter ditt ord», sade
brukspatronen.

»Nej», sade hon och rösten började skälfva. »Far
och mor har jag lofvat att förneka, men inte
Galgträskkäringens kittel. Den har varit min tröst i många
tunga dagar.»

Det blef dödsstillhet rundt om. De främmande
menade visst, att de ej hade något med detta att göra
och sågo ned mot bordet. Gamla frun satt i ovisshet
och tvifvel. Brukspatronen var ond.

Hon blef harmsen, unga frun också. »Hvad är
det för hustru du vill ha», sade hon, »när du begär,
att hon skall ljuga för allt hederligt folk? Tänkte du
gifta dig med ett skarn, som skulle förneka sina
föräldrar? Jag tänker du haft nog af den hustrun redan.»

»Det vete Gud», sade gamla frun.

»Jag är minsann led åt det, jag ock», sade den
unga. »Jag har måst äta all den syndiga kalasmaten
och gått i för trånga skor en hel vecka. Likaså gärna
ville jag vara fri för det alltihop nu. Jag var dum,
när jag gick in på det, men det var så ödt för mig,
att jag skulle bli fru här.»

Hon gick så fram till gamla frum. »Kära fru»,
sade hon och neg, »låt mig vara en god dotter för
min egen mor och jag skall också bli det för er.»

Gamla frun fick i ett nu tårarna i ögonen.
»Bevars, bevars», sade hon och kysste henne. »Var det
detta som gjorde dig så tokig, Anna Maja?»

Den unga lade hufvudet mot hennes skuldra och
snyftade.

»Nej, gråt inte du», sade gumman. »Vet du jag
riktigt håller af dig för det. Det var bara Johan
Henriks dumheter. Han kan gärna se sur ut nu en
stund. Men tror du han kan vinna något med det,
när vi två hålla ihop?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free