Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margot. Novellett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var här vi bodde.»
Det var ett gammalt, tämligen förfallet
tvåvåningshns med spetsig gafvel och högt, brant sluttande
tegeltak — sannolikt ett gammalt borgarhus från midten
af förra århundradet — skuggadt af fem, sex
högresta lindar och en jättestor kastanje. Månen brann
hvit i gafvelfönstrens buktiga glas. Mot den grå
murytan tecknades lindarnas kvistnät som en jättespindels
sönderrifna väf, och ur vindsgluggens rundel med
skärfvor af glas i fönsterkorset stirrade mörkret svart.
Grinden stod öppen. Vi stego in på gårdsplanen.
Huset tycktes öde, utrymdt, dödt.
»Det var här vi bodde», upprepade Birch. —
»Genom den porten där gick hon in i brudkläder.
Och genom samma port bar man ut henne och lastade
henne på en vagn, groteskt och obehagligt utstyrd
som alla sådana där åkdon; sedan körde man bort
med henne någonstädes, Gud vet hvart. Hvar
grafven ligger minns jag knappast; jag har aldrig varit där
sedan hon gräfdes ned.»
Vi satte oss på en bänk, som löpte rundtom en
af de gamla lindarna. Vi sutto länge tysta. Birch
ritade långsamt slingor i sanden och spetsade
emellanåt ett gulnadt blad på sin käpp.
»Du ser det vänstra gafvelfönstret där borta»,
fortfor han efter en stund. »Där satt hon när jag
kom och när jag gick. Där sutto vi båda
tillsammans, när det led mot aftonen . . . när solen föll snedt
in, fäste skuggan af kastanjens bladverk på den ljusa
tapeten och trollade fram en varm glans ur den röda
mahognyn i hennes sybord. Och utsikten
däruppifrån .. . man såg så långt bort öfver taken och
skorstenarna; hela Stockholm. Där sutto vi om
junikvällarna, med fönstret öppet, kind mot kind. Och
decemberdagarna ... Jag löste upp hennes hår och lät
det rinna mellan mina fingrar, öfver mina axlar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
