Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I slocknadt rampljus. Bilder från svenska scenen från 1860- och 70-talen. Af Georg Nordensvan. Med 13 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge tillhört, ha visat, att han ännu har i behåll
sin friskhet, sitt spelande lifliga lynne. Han tillhör
de mest gedigna bland våra skådespelare, de som
djupt, och oaflåtligt studerat sin konst och som
förstått att uppfostra och utbilda sina möjligheter till
det högsta, deras förutsättningar tillåtit dem nå.
Hans prestationer utmärkas genom klarheten i anläggning,
det stilenliga i karaktäristiken och i figurens
hållning samt genom den spirituella replikbehandlingen.
Han har ej det saftigt och naivt omedelbara, som gaf
Fredrik Delands konst dess karaktär, den gemytligt
frodiga humorn är mindre än den spetsiga, bitande
satiren hans område.
Af komiska gubbroller har han under sin långa
teatertid gifvit en hel rad med allt mera finslipad
förmåga af karaktäristik — från rena buffafigurer till
borgerliga hedersgubbar eller gamla bitvargar. Han
var en typisk Daniel Heyre liksom en typisk
Fregatt-kapten, och hans Harpagon var en helgjuten
Molière-framställning, gifven med äkta klassisk bredd och
stiltrohet, med skarp uppfattning och den finaste
utpensling af detaljerna, en löjeväckande men ännu mera
tragisk framställning af girigheten personifierad,
girigheten uppfattad mindre som en last, som man kan
skratta åt, än som en ödeläggande lidelse.
* * *
Var herr Almlöf kungliga teaterns främste komiker,
så var Edvard Swartz dess förnämste tragiker efter
Dahlqvist. Gent emot den sistnämde representerade
Swartz ett yngre släkte med nya sträfvanden och nya
uttryckssätt — hans naturell var ock af helt annan
art än Dahlqvists. Denne var kraftmänniskan, Swartz
var helt och hållet intelligens. Det var ej i den yttre
affekten, han hade sin styrka, ej i det våldsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
