Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången / 76 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I slocknadt rampljus. Bilder från svenska scenen från 1860- och 70-talen. Af Georg Nordensvan. Med 13 illustrationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lidelsefulla uttrycket för
stormande känslor
utan i känslans
innerlighet, i
analysens djup, i
karaktäristikens smidighet.

Swartz var
lyriker till sitt
skaplynne — det
drömmande, veka,
melankoliska, grubblande
var det han tolkade
bäst. Det var på
samma gång något
genomnobelt,
ridderligt i hans
prestationer — man må
till exempel påminna
sig den sista roll,
han utförde, Frans
den förste i
»Drottning Margaretas
sagor». Och där var
glöd i hans röst, så
svag och sträf den
än var — man må komma ihåg hans sätt att
framsäga Ornulfs drapa i »Kämparne på Helgeland».

Edvard Swartz (Hamlet).

Han var den romantiske riddaren och den
romantiske romanhjälten, öfverflyttad till scenen — han var
Fiesco och Egmont, Timon, Sardanapalus och lord
Rochester. Han har först och sist vunnit rykte genom
sin Hamletstolkning, men de som påstått, att hans
Hamlet gått igen i hans öfriga roller, de ha ej haft
öga för den fina individualiserings- och nyanseringsförmåga,
som utgjorde ett af de karakteristiska dragen
i hans konst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>