Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I slocknadt rampljus. Bilder från svenska scenen från 1860- och 70-talen. Af Georg Nordensvan. Med 13 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jolin likaså. Längst af alla de tio höll herr Norrby
ut på scenen — då han i december i fjor sade
publiken sitt farväl, hade han varit skådespelare i 58
år. I sin gamla invalidkostym och med den svarta
lappen för ögat visade han sig senast, då »Nya
garnisonen» i vintras uppfördes på grefvinnan Amanda
Taubes soaré.
Då stycket senast
gafs på dramatiska
teatern — vid denna repris
med herr Thegerström i
Jolins roll — då var
fröken Lotten Janson (sedan
fru Helander) en förtjusande
liten korporal. Fru
Helander blef sedan en
af Nya teaterns bästa
förmågor — hennes »Kung
Renés dotter» t. ex. var
en af de älskligaste
företeelser, vi ha att
minnas från scenen. För det
äldre släktet teatervänner
var hon en lefvande
påminnelse om Helfrid
Kinmanson, sådan man kom ihåg henne från hennes
ungdom — för de yngre stod hon som en af det
unga artistsläktets mest vinnande och mest lofvande
representanter. Hon rycktes bort från konsten och
från lifvet — hon liksom hennes kamrat, den glada
och spirituella Valfrid Torslow — medan framtiden
ännu log och lockade.
 |
| Lotten Helander. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
