Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I slocknadt rampljus. Bilder från svenska scenen från 1860- och 70-talen. Af Georg Nordensvan. Med 13 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komik, byggd mera på personlig humor än på studier efter
lefvande modell, fick ett lika uppsluppet som typiskt
uttryck. Uddman — natursångaren och goddagspilten,
han hvars älsklingsord »godt!» samlade i sig hans
önskningar och begär af lifvet — var ej blott en god
sångare utan ock en god skådespelare. Hans figurer
inom den glada genren — i »Nürnbergerdockan», i
»Barberaren», i »Advokaten Pathelin» m. fl. —
tillhörde på sin tid de mest populära typer, stockholmaren
kunde se — den klotrunde sångaren förenade
också hos sig åtskilliga af de egenskaper, som gifva
en man obestridd popularitet i vårt land.
* * *
Uddman blef ock en af dem, som medverkade
till offenbachiadens första framgångar i Sverige. Det
är för öfrigt ett egendomligt sakförhållande, att man
bland de artister, som kraftigt bidrogo till att göra
offenbachsoperetten så omtyckt hos oss, har —
förutom Uddmans namn — att nämna så gedigna
konstnärer som Pierre Deland och Knut Almlöf.
Det var på hösten 1860, som Offenbach gjorde
sitt inträde på Stockholms scen. Då uppfördes på
nuvarande Dramatiska teatern »Orfeus i underjorden»
under Pierre Delands ledning. Deland själf spelade
prinsen af Arkadien, Knut Almlöf Jupiter.
På samma scen följde fem år efteråt — då scenen
blifvit kunglig — »Sköna Helena» — med Almlöf som
Menelaus, Uddman som Calchas och fru Charlotte
Strandberg i titelrollen — och derpå »Riddar
Blåskägg», som ådrog teatern mera smälek än ära.
Offenbachiaden — som sedan blef så mycket och så
ensidigt förkättrad af den svenska kritiken och som nu
af franska kritici blifvit ställd i rättvis belysning —
fick i Stockholm sitt egentliga högkvarter på Södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
