- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
105

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag hos indianer. Ett reseminne af Gustaf Gullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men de förföljande nådde äfven dit morgonen
efter den natt flyktingarne gått öfver vattnet — men
se! på holmen fanns icke ett spår af de älskande.
Blott kanoten fanns kvar.

Great Manitou, den store anden, hade velat visa
skogarnas mäktiga folk att den trogna kärleken är
någonting stort, att han skyddade den — och så hade
han tagit de båda älskande upp till de sälla
jaktmarkerna.

Från den dagen kallas viken Spirit Lake och
den evigt gröna holmen Spirit Island — och från
den dagen till nu har ingen indian satt sin fot på
dess jord, och icke ens de unga Chippewaindianer
som gått igenom colleges och äro ’civiliserade’, nämna
holmens namn utan en viss andakt.»

*



Så berättade min gamle reskamrat — som själf
för 20 år sedan varit regeringens indianagent här uppe
i nordvästern — sagan om Spirit Lake, som nu i
strålande sommarfägring låg framför vår blick, fullströdd
af tjusande holmar — ett stycke Mälarnatur högst upp
på gränsen mellan Minnesota och Wisconsin i
rödskinnens gamla land.

Och under det han talade och vi från Duluth
Heights skådade ned öfver sjön och bort öfver landet,
växte upp hos mig alla de länge sedan glömda
ungdomsminnena från Fennimore Coopers romaner.
Minnena om den vilde höfdingen och den ädle
höfdingen, om alla striderna med blekansiktena, om
tomahawker som blixtra i solen och skalper som hänga
vid gördeln, om vidunderligt djärfva öfverfall och
äfventyrlig flykt...

Hvar äro de nu dessa skogarnas och de oändliga
viddernas stolta söner, med den djärfva blicken, den
raka hållningen och det hårda svarta håret. Hvar
äro de nu — landets herrar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free