Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dröm. Af Jane Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag öppnade grinden och gick in i trädgården.
Min farbror hade sett mig från sitt fönster och kom
mig till mötes ute på trappan. Han var mycket vänlig,
men det föreföll mig att han ansträngde sig för att
vara fullkomligt obesvärad, och under det jag satt där
och talade med honom erfor jag något som jag aldrig
känt hvarken förr eller senare. Omgifningen
utplånades för mina ögon och jag hade en förnimmelse,
som om jag skulle sjunka och stiga ned i underjorden.
Jag såg ingenting och hörde ingenting. Det var som
om jag skulle upphört att vara till, och jag tror, att
jag smakade döden.
Det räckte kanske en två tre minuter, och jag
tyckte att jag varit borta i en evighet.
Jag vet icke, hur den kvällen tog slut för oss,
men jag kommer ihåg, att min farbror sade att jag
skulle bo på nedra botten. Det rum, som varit
Hjalmars och mitt, stod obebodt i samma skick som när
han dog; farbror frågade icke ens om jag ville se
det, men när han gått och lagt sig och det blef
tyst, gick jag dit upp. Det föreföll mig som om jag
skulle känt igen alltsammans från en dröm. Själfva
luften hade något af overklighet, som jag inte kan
beskrifva, och när jag slog upp fönstret och såg ut,
tycktes mig landskapet så aflägset som om jag
betraktat det på ett oändligt afstånd, ifrån en annan
planet. Hur länge jag satt där har jag ingen
föreställning om, men jag var trött till kropp och själ,
och jag föll i ett slags dvala med hufvudet mot bordet.
Då visste jag plötsligt, att det var någon som kom
in i rummet och fram till fönstret och böjde sig ned
öfver mig och betraktade mig med en blick af
obe-skrifligt medlidande. Jag kan icke säga hvad som
försiggick i mig. Starkare än jag någonsin förnummit
ett intryck, med en kraft, som skakade och upplyfte
mitt innersta, betogs jag af vissheten att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
