Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Treenighet. Ett och annat om målningar af Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen ordning, dess stora enhetslag, som i den gifna
stunden famnar alla föremål och lemnar intet af dem
oberördt af sin ordnande vilja. Endast genom ett
konsekvent tillämpande af denna lag skall
konstnären kunna förläna sin bild ett i det yttre lefvande
helintryck.
Vår tids målare ha uttalat sin förvåning öfver att
i Frans Hals’ stora porträttbilder se figurernas
ansikten vara ljusare än de hvita moln som synas genom
fönstren i bakgrunden. »I verkligheten måste ju
förhållandet ha varit omvändt», säga de. »Naturen
måste ha varit ljusare ute än inne.» Och de ha rätt.
Men Frans Hals sökte ej samma slående illusion i
bildens helhet som impressionisterna. Han sökte
endast att lefvandegöra sina figurer och att hålla taflan,
dekorativt sedt, samman. Hans store samtida
Rem-brandt var betydligt mera sanningsenlig hvad
helstämningen beträffar, liksom också Pieter de Hooghe
och några andra af de mindre holländarne. De
bemödade sig om att genomföra en konsekvent naturlig
gradering af taflans delar i enlighet med stundens
enhetskraf. Den moderna landskapsskolan (Corot,
Rousseau, Daubigny m. fl.) samt impressionisterna
betrakta dem också i viss mån som sina föregångare.
Alla öfriga skolors målare hafva ur naturalistisk
synpunkt åstadkommit endast haltande verk — utan reelt
samband mellan taflans olika delar. Målarne i början
och midten af detta århundrade brukade t. ex. ofta
måla bakgrunden, sceneriet i taflan, efter naturstudier
gjorda i det fria, men taflans figurer målades däremot
efter modell i kall, hård atelierbelysning. Förhållandet
mellan bakgrund och modell blef på så sätt ett blott
och bart konventionellt, där det naturliga
sammanhanget fattades, ty inga reflexer från den fria rymden
eller de omgifvande föremålen i taflan spelade i
figurernas mörka, skarpa »atelierskuggor», inga lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
