- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
157

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bekantskap. Novell af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vet du Robert, om hon ville börja, vore det
roligt, henne vill jag gärna bli bekant med!»

»Börjar hon, så springer du i alla fall och gömmer
dig bakom mig, så det blir till ingen glädje.»

»Nej, det skall jag inte. Hon ser så snäll ut,
och så är hon så lik tant Eva!»

Följande dag, det var en söndag, kom en häftig
åskby med ösregn, just då man stigit upp från lunchen.
Ståls, som inte kunde komma hem genom trädgården
medan ovädret pågick som värst, gingo in i salongen.
Där inne sutto redan de båda nykomna, han med sin
Figaro, hon med en af Charpentiers roman volymer
framför sig. Så småningom troppade den ena efter
den andra af den engelska societeten in i rummet,
gamla misser och unga misser, medelålders fruar med
hvita hårklädslar och svarta sidenklädningar, äldre
damer och äldre och yngre herrar. Ståls sutto vid
fönstret och spelade domino, men flyttade sig genast in
i det närgränsande rummet, då de sågo »the reverend
mr Millar» komma in. Det skulle bli engelsk predikan
och psalmsång. De hade varit med om det redan en
gång, förliden söndag.

Det franska herrskapet anade synbarligen ej, hvad
som var i görningen, de sutto kvar ända tills en mycket
medelålders miss placerade sig vid pianot och spelade
en hymn, i hvilken hela församlingen instämde med
mer andaktsfulla än rena och vackra röster. Då reste
de sig i största hast, häpna och förskräckta, och flydde
in till Ståls, som hade mycket svårt att hålla sig
allvarsamma.

Madame var mycket indignerad: »En salong i
ett hotell är en samlingsplats, där hvar och en bör
vara som hemma hos sig, men sysselsätta sig så, att
man ej stör de andra. Man har inte rättighet att
förvandla en salong till en konventikelsal.»

Monsieur ryckte på axlarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free