Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bekantskap. Novell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog hennes andra hand, som låg slappt i knäet och
smekte den.
Hon sade något mellan snyftningarna, som han
inte kunde uppfatta.
»Hvad säger du?»
»Ah, det är förfärligt, förfärligt! De äro inte gifta.»
»Hvad?»
»Nej, de äro inte gifta. Det sa’ portieren, jag
frågade honom efter madame de Brachet — och då
sa’ han — det finns ingen madame de Brachet —
monsieur le comte bor i andra våningen med ett
fruntimmer. Ah Robert, det borde du väl haft reda på.
Det skall väl en herre förstå sig på.»
Robert bet sig i läppen. »Jag kunde väl inte be
att få se hennes vigselattest heller! Och hvad det
beträffar att förstå sig på, så vill jag hålla vad om,
att inte en svensk bland hundra skulle misstänkt, att
inte allt stod rätt till med henne. Den genren känna
vi inte till hemma! Lika väl kunde jag tro — att
tant Eva...»
»Ja. Det hela kom sig af, att hon var så lik henne.
Ah det är gräsligt!»
»Nå, Maja lilla, det är ju ingen skada skedd — du
är inte sämre för det.»
»Det är alls inte det», snyftade Maja, »alls inte
— det bryr jag mig inte om.»
»Och hon kan ju vara en bra människa i alla fall»,
tilläde han, i det han försökte sätta sig in i Majas
tankegång och känslor. Det var således därför,
monsieur ogillade bekantskapen — och de otacksamma
barnen! »Maja lilla, lugna dig. Hvarför tar du det så?»
»Att du inte kan förstå det! Därför att jag talat
med henne om mamma och dig och ...» Maja
rodnade häftigt. »Att hon ville locka mig att tala om
det. — Att hon hade hjärta att bedra mig. — Det
känns som om orena händer rört vid mitt allra heligaste.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
