Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enslingar. En bild från Norrbotten af Hugo Samzelius. Med tre teckningar af O. Keen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram, om han ej släppte taget. Men nu var det också
annat mot förr, ty den nye bonden behöfde ej bryta
bygd i sådan utsträckning som Grels utan hade blott
att vidmakthålla och utvidga, hvad som redan var
åtgjordt — så händer det ofta i nordligaste Sverige och
Finland, i Norr- och Österbotten: den förste nybyggaren
går under till följd af missväxt, öfveransträngning eller
brist på förutseende, men den andre och tredje slår
sig lyckligt igenom, och enligt den järnhårda grunden
blir det småningom odlad bygd af ödemarken. Men
fastän litet hvar känner till den saken, är ändock
hoppet så segt och begäret efter en egen torfva så starkt,
att hundratals arbetsföra karlar gärna sloge sig ner
som torpare på kronoparkerna, om de det finge. Grels
hade »värken», d. v. s. reumatism, i kroppen, så att
det bästa var taget på honom, Gretas fordom finhyllta
kind var fårad, hennes spelande, mörka öga matt och
glanslöst. Båda hade ensamma, utan hjälp och
deltagande af »goda vänner, trogna grannar och mera
sådant» hängifvet gjort hela lefnaden till en enda lång
arbetsdag, efter hvars genomsträfvande de knappt hade
bröd för aftonen, ålderdomens skymningsstund. Lika
ensamma — om ej ännu mer, ty nu drog hvarje
vägfarande förbi utan att vårda sig till att hälsa på hos
inhysingarna — sutto de nu i sin stuga på gamla
dagar, tacksamma för hvarje vecka, som bröt in utan att
bringa förknappning i kosten. I det vidsträckta träsket,
hvars mellan starrvassar inramade vatten en gång
löftesrikt glittrat och lyst för hans ögon, fångade Grels både
gädda, abborre och sik, i vildbäcken, som med flere
småforsar brusade fram genom granhulten och dränkte
sig i träsket, tog han fet harr och laxöring på flugkrok.
I stockgiller eller s. k. flakar narrade han på
furumon, alldeles nere vid kanten af hjortronmyren,
hvilken utbredde sina tufviga sankmarker hela
fjärdingsvägen bortåt, både tjäder och ripa att löpa in och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
