Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den sista eldbrasan. Berättelse af Johannes Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han aldrig öfverlefva, så trodde han fullt och fast. I
väfstolen hade han kommit vid femton år, och där
hade han suttit dag ut och dag in i tretti år, under
det att ryggen kroknat och benen fått den form, för
hvars skull han fått sitt öknamn.
Köparen af huset hade emellertid måst förbinda
sig att ha platsen afröjd till en viss dag. Denna drog
allt närmare och en vacker morgon inställde han sig
hos den husville — ty på någon annan bostad hade
Kalle ej tänkt — med tillsägelse att han måste flytta.
Nu bönföll han att få kvarbo under själfva
nedrifningen; det skulle ej komma att gå fort, då
ägaren, en fattig man, beslutit att med så liten hjälp
som möjligt själf nedtaga det och bortföra bitarna till
den plats, där de åter skulle hopsättas. Kalle ville
flytta från rum till rum utan att vara till besvär.
Denna begäran hade den nye ägaren ej hjärta att
afslå, och rifningen började. Kalle bodde på det ena
gafvelrummet: här fick han kvarbo, medan yttertaket
borttogs; men så kom turen till innerväggarna, och
nu måste han flytta till nedersta våningen.
Det var en kulen novemberkväll, och vinden for
med ett ilsket hvinande genom gatorna. Då och då
tystnade han, och nu var det som om han stått och
lyssnat i knutarna, men så lät han åter höra af sig,
klättrande uppför stuprännorna, ruskande i
tegelpannorna och tjutande i skorstenarna. Rifningen hade
nu hunnit så långt, att endast väggarna till det rum,
där Kalle tagit sin tillflykt, återstodo. Där och hvar
lågo stora stock- och grushögar och ur dessa uppsköto
spöklikt de tvenne skorstenspiporna.
Under hela dagen hade man ej sett en skymt
af Kalle, men en stund efter nedmörkningen syntes
ett klart eldsken på det höga planket på andra sidan
gränden. Kalle hade påtändt sin sista eldbrasa i det
gamla hemmet. Folk kom och gick och alla kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
