Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1892—Oktober 1893 af Emil Svensén - Karl Alfred Cornelius - Anton Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke var biskopen i Linköping Karl Alfred
Cornelius (död den 9 februari, 65 år gammal) att räkna
bland den svenska kyrkans allra klarast skinande ljus.
Men en hedersman af gamla stammen var han, och
det i ordets bästa och vackraste bemärkelse. De
studentkretsar, som under hans professorstid i Upsala
haft med honom att skaffa, vare sig såsom teologisk
lärare eller som nationsinspektor, skola helt säkert
bevara honom i ett vänligt och tacksamt minne. Enkel,
flärdlös och patriarkalisk, i sitt yttre uppträdande icke
så litet påminnande om en välbeställd kyrkovärd från
sin östgötska hembygd, besatt han en gedigen fond
af äkta godmodig svensk humor, som i sina torroliga
vändningar någon gång kunde påminna om själfve
gamle kung Gösta i världen. Denna humoristiska
åder har dock icke funnit tillfälle att göra sig gällande
i hans kyrkohistoriska författarskap, som icke kan
sägas utgöra något mönster för historisk
framställningskonst. Men gammaldags konservativ var han ända
igenom, konservativ som ett helt kyrkomöte, och allt
ifrån sin Upsalatid tog han sig det mycket nära, om
någon af hans käre östgötar, öfver hvilkas välgång
han med faderlig omtanke vakade, råkade låta snärja
sig af den nya tidens villoläror.
Från den strängt gammallutherske svenske
biskopen, som aldrig försummat något tillfälle att dundra
emot påfvekyrkan med dess vrångvisa människofunder,
kan steget synas rätt långt till den katolska
propagandans mångårige ledare i vårt land Anton
Bernhard (död den 19 februari, 82 år gammal). Men
ett hade de två gemensamt, och det var det goda
hjärtat. Den gamle katolske prästen var visst på sitt
sätt en Kristi efterföljare, som kunnat tjäna rätt mången
af den svenska statskyrkans brödtjänare till ett
föredöme. Må vara, att den kyrkas framgång, för
hvilken han så redligt sträfvat, utgör en fara för vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>