Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friede Jung. Ett julminne af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett bristens stamhåll, detta kosmopolitiska
gamla hus, dit mitt unga vandringslifs skiften hade
fört mig och där jag den vintern kämpade min kamp
för existensen, mera rädd att visa brödkanten, som jag åt
till mitt vin än de dåliga verser, som jag skyndade
att gömma undan, då någon landsman kom och
klappade på min dörr. Men det byggdes luftslott i dess
vindskamrar; det skapades nya världar af italienska
socialister, som icke ägde annat än sina illusioner och
sitt heta lättantändliga flöde af ord, det störtades
dogmer af belgiske målare, som ville ge konsten nya ideal,
och det drömdes om Elsass’ återförening med
Frankrike, ty det var där jag lärde känna Friede Jung.
Hon var dotter till en pariserkronikör, som dött
liksom han lefvat — i Montmartres sköte — men
själf hade hon kommit från det lilla Colmar till det
stora Paris för att slungas in i journalistvärlden. Det
var hennes hand, som, ännu så ovan, skref de
krönikor fadern dikterade in i det sista och det var hon
som fick gå och klappa på redaktionernas dörrar, när
han icke längre var i stånd att lämna sitt rum. Då
jag gjorde hennes bekantskap, stod hon redan ensam,
färdig att på egén hand upptaga striden för sin penna,
utan erfarenhet och nästan utan relationer, ty de
vänner gamle Jung efterlämnat här och där på kaféerna
— en pittoresk skara af existenster, oberäkneliga som
hans egen — skulle knappast kunnat vara henne till
någon hjälp. Det var bland de unga, hvilka känt fader Jung
som en typ från den oregelbundna journalistvärlden,
hon funnit sin bästa uppmuntran och sitt säkraste
stöd. Men en och annan sade öppet: »Hon slår sig
icke igenom. Hvarför gör hon icke som de andra —
skaffar sig en inflytelserik beskyddare. Det är
oundvikligt. Pensez donc — une jeune femme. II faut
passer par lå.»
När jag talade med henne själf, kunde hon stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
