Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friede Jung. Ett julminne af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så ljusa som de tycktes mig den kvällen hade jag
aldrig sett de långa flätorna af hennes bleka, blonda
hår. Mot vanan hängde de nedåt ryggen i en tung
ungdomlig yppighet, som stundom besvärade henne,
ty hon hade små otåliga ryck med hals och hufvud,
när de plötsligt gledo henne öfver armen och fram
öfver skuldrorna. Det var något omedvetet, konstlöst
i allt detta, som jag kände utan att göra mig reda
därför och jag bevarar det i min erinring som man
kan bevara intrycket af ett ungt träd, som rör sig
för vinden, af en bäck, som dansar öfver stenar, men
hon gaf mig icke mycken tid att stå och se på henne.
Jag måste röra om kolen i kaminen och flytta bordet
från fönstret och hjälpa henne att skaka ut den blanka
linneduken med dess svaga och oförgätliga lukt af fukt,
och under det hon satte fram två tallrikar — en hvit
och en blå — berättade hon med en omständlighet.
som tycktes förorsaka henne ett tyst och innerligt
nöje, att alltsammans ursprungligen kom från tant
Suzel i Colmar — tant Suzel Oberdorf, som tagit sig
af henne under kriget.
»Jag hade inte fyllt fyra år, när jag kom till henne»,
sade hon, »men det var min pappa, som uppfostrat
mig och han hade förstått att göra en patriot af
flickan sin, allez. Jag stod hela dagen på en pall
vid fönstret och såg på trupperna och mumlade: ’Que
Dieu protége nos braves soldats et qu’il fasse périr
les sales prussiens’. Tant försökte öfvertyga mig om
att preussarna också voro människor, men jag svarade
bara: ’Mais non, mais non, ma tan te, ce sont des
prussiens’.»
Midt under dessa historier kunde hon afbryta
sig och beundra en ljusröd hallongelé, som också kom
från Colmar eller för att under högtidlig tystnad veckla
upp aftonens glansnummer — en kall gås, som hon
köpt färdigstekt hos en fågelhandlare. Jag tycker mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
