Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friede Jung. Ett julminne af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undvika att möta henne, undvika åsynen af
ögonens deltagande blick och dessa läppar, som skulle
småle med sitt glada leende liksom om hon icke
längre mindes mitt förtroende. Jag skyndade
brådskande förbi henne, när vi händelsevis möttes i trappor
och korridorer, och frampå nyåret flyttade jag, trött
vid mitt trista rum och trött vid Montmartre, till en
landsman, en målare som hade sin atelier i andra
änden af Paris. — — —
Friede! Hvart dina vägar fört dig, känner jag
icke, ditt namn har aldrig hunnit till mitt öra och jag
vet icke, hur lifvet gestaltat sig för dig. Ännu mindre
vet jag med hvilka känslor du minnes den gäst, som
en julkväll satt vid ditt bord, eller om du ens kommer
ihåg honom. Kanske har hans otack ett flyktigt
ögonblick sårat dig, kan hända också att du aldrig ens
undrat däröfver, eller att du — jag vågar icke tro
det — har förstått den bitterhetens råga, som gjorde
hans sinne ömtåligt och hans hjärta sjukt. Är det så,
Friede, kan du utan ovilja tänka på det ögonblick, som
han räknar bland de bästa i sitt lif.
Det är nu så länge sedan, men många gånger,
när jag är trött och modfälld, när framgången
skrämmer mig med sin tomhet och jag längtar efter något,
som jag icke vet hvad det är, när jag famlande söker
en tillfredsställelse, som, ensamt känd af mig, skulle
kunna mätta min håg och mitt hjärta, hör jag din
röst, Friede, rösten af min syster, som hviskar: »Kamp
och arbete! Vi måste strida, icke för hoppet att
lyckas, icke för villan att uppnå, utan för sträfvandets
eviga glädje, för stridens skull, min broder.»
Och det tycks mig, att idealet är mig nära, det
stora, enda, hvarförutan det icke gifves tröst.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
