- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
47

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett rikt gifte. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hel kyrksocken, men ej en odlad teg eller hägnad
hage eller bebyggd gård.

Mannen var mån om sitt anseende och han
förstod, att om han köpte en gammal, redan brukad
gård, skulle ingen räkna honom något till heder hur
han än arbetade där, utan man skulle bara säga, att
han lefde på jättens brudgåfva. Men om han odlade
upp vildmarken och lyckades rödja en ny, stor bygd,
så skulle hans arbete märkas och han få anseende för
egen räkning.

Det var gifvet, att som han lagt ned alla pengar
i ofruktbar skogsmark, måste han och hustrun till en
början lefva riktigt fattigmanslif. Det var en
timmerhuggares hydda de bodde i. Det var ohyflade stockar
till väggar, det var en halmkärfve till bädd, och en
sten till spisel och till golf ingenting annat än den
ljungbeväxta skogsbottnen.

Mannen brydde sig ej om att ge akt på hur
dåligt det var. Han tänkte på det här hemmet
som på en lada vid vägen, som har otätt tak och
gistna väggar, men där en vägfarande väl kan ge sig
till tåls för en natt. Men se, han hade gjort ett rikt
gifte och inte bara ett rikt utan ett förnämt.

Första kvällen de nygifta sutto i sitt eget hem,
skulle där ju lagas mat. Och hustrun reste sig upp
och gick fram till eldstaden för att blåsa upp glöden.
Då sade han hastigt: »Låt du mig göra detta Jag
kan mycket bättre än du».

Ty hon kunde ju ej vara en född furstinna, utan
att det skulle synas på laterna och hållningen. Själf
var hon den ödmjukaste varelse, men hon kunde ej
hjälpa, att det var något storståtligt med henne.
Mannen satte mycket värde på det, och det skar honom
i ögonen, då hon företog sig något, som rubbade det
majestätiska i hennes skick. Och det var visst, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free