- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
54

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett rikt gifte. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mannen var mot Randi sådan, att man tyckte, att
de måtte ha allt klart sinsemellan, men hustrun
förändrade ej en min. Hon kom in med öl i en stånka
och slog upp i hennes stop. Randi ryckte det för
hastigt till sig och då spillde hustrun öl på bordet,
och på Randis klädning. Mannen stötte häftigt undan
hustrun, och Randi skrattade. Men den stackars
jättedottern teg och gick ut på gården.

Så skulle Randi färdas vidare, och mannen
sadlade sin häst för att rida med henne nedåt dalen.
Med detsamma lastade han hästen med kläder och
verktyg, som kunde behöfvas för att vara borta en
längre tid. Ja, Randi var visserligen kommen för att
hämta honom.

Hustrun stod stilla på gården och bara undrade,
om det kunde bli så, om en så stor olycka kunde gå
öfver henne.

Mannen ledde hästen fullsadlad ur stallet, men
den haltade svårt, ty den hade tappat en sko. Randi
satt färdig på sin häst. Vid ledet stodo hennes hjordar
och bölade af längtan att få gå ned mot dalen.
Mannen såg sig om efter hjälp, men då ingen var till hands,
vinkade han åt hustrun att komma och hålla uppe
hästfoten, medan han skodde den.

Så fann han ingen sko, som passade. En var
för liten och en för stor. Han blef otålig, bråkade
och svor i sin förargelse. Hon satte ned hästfoten,
tog skon, tänjde ut den så att den passade och
lämnade den så till honom.

Han tog den, som om ingenting underligt skett
och började slå i ett söm. Men för hvart
hammarslag träffade han allt osäkrare, ändtligen tappade han
hammaren och var då darrande i hela kroppen.

»Om du är så stark, hur kan du tåla allt detta
af mig?»

Hon svarade blidt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free