Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska museet i Stockholm. Skildradt af Hugo Samzelius. Med 9 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ägg. Största uppmärksamheten tillvinner sig
emellertid den särdeles intressanta framställningen af ett
lemmeltåg, hvaraf man här ser en del på omkring
hundra djur. Denna lilla beryktade gnagare, med sin
prydligt gul- och svartfläckiga dräkt och sitt lifliga
temperament, lefver i allmänhet ett föga uppseendeväckande
lif mellan tufvor och videbuskar i högfjällen, och man
observerar den sällan, enär den ju är ett nattdjur. Under
somliga år och under inflytelse af för oss oförklarliga
faktorer sker emellertid dess förökning i fast otrolig
grad: nya kullar födas hela sommaren igenom och
ungar från våren blifva dräktiga om hösten. Djuren
öfversvämma sin hembygd och börja vandra ut ned
öfver fjällsluttningarna, och de blifva under »lemmelår»
talrika både i fjäll och dal och långt ner i lågländerna,
där de eljest äro okända. Nu äro de i rörelse
dygnet om, sätta öfver strömmar och sjöar, föda vanligen
ungar under vägen, dräpas under sommarens lopp i
tusental af människor, renar, hundar och rofdjur på
två eller fyra ben, dö massvis af ett slags pest, som
alltid uppträder, där stammen af en djurart blifver för
stark, och när det skymmer till höst, äro skarorna
redan mycket decimerade i antal. Under vinterns
lopp dö de flesta, och andra året efter utvandringens
början finnes sällan en lefvande lemmel kvar nere i
dalarna — men ingen lemmel kommer med lifvet i
behåll åter till högfjällen. Liksom under
insekthärjningar parasitsteldar föröka sig högst anmärkningsvärdt,
synas under lemmeltågen allehanda fiender till dessa
djur uppträda i förmeradt antal. Så är förhållandet
med fjällvråk, fjäll- och jorduggla samt jaktfalk, hvilka
troget åtfölja lemlarna på deras vandringar.
Fjäll-rackan och vesslan försummar heller ej att söka få
tillfälle att följa med på massemigrationen, som är
predestinerad att sluta så ömkligt som gärna kan tänkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
