Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På misstankar. Ett par historier af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag öfver nödvändigheten att kontrollera alla osäkra
uppgifter om ertappade knifstickare, bibragte mannen
den öfvertygelsen, att han och inte jag borde gå
fram och åter på golfvet och vakta tidningen samt
rusade sedan ut i den behagliga känslan att hafva
klarat en situation.
När jag satt i droskan, fick jag först riktigt klart
för mig, hur obeskrifligt lockande denna nattliga färd
var. Dragen af en prosaisk droskkamel och placerad
i det mest triviala af alla åkdon, rullade jag i nattens
mörker fram emot ett veritabelt äfven tyr, och jag
gjorde i tankarna upp för mig, hur jag skulle gå till
väga för att på ort och ställe vinna öfverkonstapelns
förtroende och få alla erforderliga upplysningar samt
framför allt få se och tala med honom själf! Jag
hade läst både Krafft-Ebing och Lombroso, och jag
betviflade inte, att jag skulle ådagalägga en öfvad
detektivs skarpsinnighet.
Min nyfikenhet var ytterligt retad. Att kanske
först af alla få stå ansikte mot ansikte med en man,
som för endast två dagar sedan begått ett uppenbart
mord, att få höra hans förklaringar, betrakta hans
ansikte, se honom i arresten — kanske belagd med
handbojor — en samhällsfarlig individ med utstående
öron, breda kindknotor och hela rader af fysiologiska
kännetecken. Eller en liten blek till utseendet oskadlig
person, i hvars dolska blick den öfvade iakttagaren
dock spårade brottslingstypen. Jag tuggade på alla
dessa fraser, som ännu icke blifvit importerade i våra
banala rättegångsreferat, och jag kände ordentlig
hjärtklappning, när jag for öfver Träsktorget och sedan
närmade mig den röda lyktan, hvilken lyste på
afstånd som ett blodigt signaltecken.
När jag trädde in på polisvaktkontoret, var jag
kallblodig, som när man väntar ett uppskakande
skådespel, och jag var ytterst allvarlig, när jag presenterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
